Back at KTH!
Today I left my job for the last time. I’m now officially a freelance developer! I had the afternoon off, so I did what I’ve thought about doing for a while: visited KTH and CSC, where I used to hang out a lot a few years back.
Teaching is something I’ve been missing the last three years, so my plan was to see if I’m needed in any course. Turns out I am, I believe the exact words were “Yes yes yes!”.
So in January, I’m going back to teaching programming a few hours a week! It’ll be interesting, because I believe I’m a much better teacher now than when I was as a student. New perspectives, better understanding of people. But at the same time, I’ve moved further away from the Johanna that struggled with learning programming ten years ago.
It feels really good to be back, I like KTH and the people at CSC. Everything seems to be the same as three years back, the environment feels so far away from IT-Stockholm and the consultant business but in reality it’s not. After all, the smart students have to end up somewhere after graduation, for example at geek pool number one. Same people, better coffee.
But now it’s time to do some shopping before heading to the wp-fika!
No commentsLet’s start a business!
Going from being employed to freelancing isn’t that difficult in Sweden. You have to register a company of course, but I did that years ago so it’s basically been sitting there, waiting for me to take the step and stop doing things I don’t really find inspiring.
There is some stuff that’s good to have though. One thing is an insurance, in case you mess up and someone sues you. I was planning to get one from Trygg Hansa, the insurance company I’ve used before, that also has a deal with Sveriges Ingenjörer (my union). Unfortunately for them, they messed up by sending me a horrible form containing questions like these:
22) What theoretical education do the leading persons have? List name and education.
23) What practical experience do the leading persons have? List name and education.
I still don’t really know why they want this information, or, exactly what information they want, but I did my best to guess. Then I got to this question:
Vilka interna regler, instruktioner e d finns gällande för avtalsskrivningar i syfte att förebygga eller begränsa “ren förmögenhetsskada” och som gäller som säkerhetsföreskrift i avtalet?
I actually can’t translate this, because I don’t understand the sentence. I’ll run it through google translate, the result will probably be as comprehensible as the Swedish version:
What internal rules, instructions, etc. are applicable to contractual wordings in order to prevent or limit the “pure property damage “and relating to safety regulation in the agreement?
After getting no help from the Trygg Hansa contact person, who only told me I had to answer all the questions, I got tired of the stupid form and called the insurance company If instead. They got me an insurance without any trouble at all.
For book keeping I’m using a service from my bank, Swedbank, which seems really neat. Integrated and simplified book keeping and invoicing and all connected to my bank accounts!
For time tracking, I’ve chosen Harvest. It was one of the alternatives I found when googling, along with Tick. Tick lost because they wanted my credit card number before giving me the free trial month and the screenshots didn’t look that great.
Harvest is liked by Chris Messina, and Chris Messina is liked by my boyfriend Andreas, so Harvest must be good. They also tweeted me after I mentioned them and I like that. Almost on the spam side, but they basically offered me support, so obviously they realize the value of marketing in social media. Another company that tweeted me was Intervals. I signed up for a free account there but Intervals isn’t as pretty as Harvest and more expensive.
Now I have what I need. Time to do business!
2 CommentsMacBook Pro ordered! :-D
I finally ordered a MacBook Pro! The last half year of .NET development on Vista has been a bit depressing, especially every time my display driver stopped working, resulting in the familiar blue screen. I’ve been meaning to fix it, but Vista won’t let me reinstall the driver and the blue screen occurs seldom enough to only almost drive me crazy.
Here’s a song dedicated to Microsoft:
No commentsFotomässan (photo fair) -09
This weekend I visited the annual Stockholm photo fair for the first time. It’s actually less than a year ago I bought my beloved Nikon D40 and got completely hooked on photography!
I’ve always liked drawing, but my patience isn’t the best, so I tend to get tired of whatever I’m drawing after about two hours. I have accomplished some OK stuff, but I don’t think I’ll ever be great as I don’t practice at all.
For me photography is amazing. I see something – snap – and there! Instant art! I’ve spent pretty much time doing this the last year, so I’m starting to know my camera and my three lenses well enough to know which lens to choose, the settings I need and how to compose images. I haven’t even started to feel the need of more equipment yet (although I’ve started to use Andreas’ tripods for some night photography).
I don’t read any literature on photography, I’m scared it’ll take the spontaneous feeling out of it and make it just another task. Although before buying my camera I spent a couple of days reading through Ken Rockwell’s site. He’s great and very inspiring!
The photo fair wasn’t really that interesting. Hardware isn’t my cup of tea, and even if I like the art part of photography, Brutus Östling and maybe a couple of other photographers were the only ones with interesting exhibitions.
But Andreas was happy to play with some giant telephoto lenses, we made a Hasselblad representative nervous by fingering a 189000:- camera a little too much and we got our Nikons checked and cleaned.
The Household Chart
I believe in equality in relationships. Naturally, most young people today would agree with that, but I’m a little more rabid than most people.
Household chores should, at least in the long run, be split fairly. Problem is, almost everybody have a skewed image of what 50/50 is. Statistics* show that even in hetero couples that believe themselves to be equal, the woman usually does more domestic chores.
Is this the case in my relationship? Most likely not, I would say the case is the opposite. (I’m not just trying to make my own life more comfortable here.) My point is that the perception of how much two persons in a relationship contribute may not be accurate.
So, I introduce… The Household Chart! When i first pitched the idea of keeping track of all chores to my boyfriend his reaction was that it sounded utterly unromantic. A couple of minutes later he had created a Google spreadsheet with some nice graphs.
We’ve been doing this for a few weeks now. Or, he has. I pretty soon forgot the chart completely, while he took the whole thing very competitively and actually started doing even more chores than before.
I wish I could say this was my genious master plan all along.
Maybe we’re both ok with him doing more chores than me, maybe we’re not, but that’s not the point here. What matters is that the inequality becomes visible, and thereby easier to address. In our case, one good effect is that when I actually do fill out the chart I feel more obliged to clean and cook as it looks so bad when I don’t.
Now go and make your own household charts!
* Det kallas kärlek, Carina Holmberg
2 CommentsExperimenting with social web
I’m really excited about all the fun ideas I’ll be able to build once I quit my full time job and start freelancing (it’s only a few weeks left now, weeeee!).
When I was a student a few years back, I had time to build feminetik.se (a feminist community) together with Josefine Alvunger. We didn’t do it for profit, we just had a vision. feminetik.se was our baby, and even if we listened to the users to some extent regarding smaller features, we basically did stuff our way.
Today I wouldn’t choose to work quite like that. feminetik.se never reached any larger amount of members, even if the ones that were there were quite productive (the forum has over 300 000 entries today). There is so much to learn from those years, some things we did right, some could’ve been more optimal. That’s a whole other blog entry (or five) though.
Now I’d like to build a website where the users participate in creating the site from start and a few days back I got an idea from a brilliant Facebook group where users give stuff away to each other. They simply post entries to the wall saying what they want to give away and where the item can be found. And this is not just an easy way to get rid of old stuff, it’s a whole culture of recycling and environmentally aware people.
There are sites doing this on the web already, but they’re mostly simple forums. I want to build on the social aspects of this:
1) Geo-tagging of the objects making them easy to find on a map
2) Not use categorizing like at “Blocket”, instead use tagging. I haven’t solved the issue of being able to browse through objects planlessly yet though.
3) Enable follow ups, for example letting users post pictures and stories of them using the object (”Look here is my daughter playing in the sofa you gave us!”, “Here I am at a party in your old dress!”).
4) Make it easier for people with similar interests to find each other. For example, maybe all latte moms and dads in the southern part of Stockholm would like to have a meetup for swapping old children’s clothes?
5) Use existing technology. Google App Engine, OpenID, Facebook connect etc.
I pitched the idea in the Facebook group, which has 5000 members, and people seemed very positive and enthusiastic. Some even offered to help out! This is still only an idea, but there seems to be an interest for a site like this and it’s perfect for me to use as a playground for a while. We’ll see where this leads, I’ll blog continuously if I decide to start developing this site!
No commentsØredev day 3
My blog and tweets have been suffering from some lingual ambiguity lately. When I started out, English seemed like a reasonable language. This is, after all, the internet.
Then I realized that my target audience pretty much were all Swedes, and started to write in Swedish instead, as a foreign language is a bit of a barrier to people (and to me). Then came Øredev and all of a sudden English seemed like a good idea again.
The last day of Øredev was good. The previous days I’d prioritized sleep before keynotes, but since I was a bit curious about Hanselman I managed to catch the last half of his one. He did present some useful tips on how to be more effective in today’s information saturated world, even if they were a little too microsoftified for my taste.
After the keynote it was time for The Pair Programming Show with Niclas Nilsson and Hans Brattberg.
The show was hilarious and provided good examples of the dos and don’ts of pair programming. I’ve only pair programmed in courses at KTH and when I took C++ I paired with a girl more experienced than me. In this case there was an obvious risk of her doing all the work if she was at the keyboard (as in one of the examples in the show) but we managed to avoid that by putting me there most of the time.
Then I listened to Tyler Jennings talk about software craftmanship. I like his thoughts, that sharing is caring and that software developement should be about sharing knowledge rather than just producing stuff and keep it a secret. He claimed that Antonio Stradivari (violin maker) was not a craftman as we still, 300 years after his death, haven’t managed to create violins like his.
Another interesting seminar was Karin Lundberg’s “Getting Developers To Write Tests”. Karin works at Google, and even at a company that believes in the value of testing and has test engineers for the purpose of getting the code tested thoroughly, there seems to be a problem. Developers are lazy, and do not like changes that at a glance appear to generate more work and no benefit. To get these people to write tests you have to win them over by showing them the benefits of testing with real life examples, and you have to make it easy for them to write the tests and educate them in how to do it well (once again, examples). Unfortunately, this isn’t enough. Developers also need someone constantly reminding them (nagging). It’s easier for someone outside the team to nag, so a test engineer or two might be an idea.
Going home after three days of amazing seminars, loads of interesting people and great coffee was a bit sad, but I got a lot of inspiration and good information during these days.
And Stockholm is a nice city to live in. This is the scenic view I got home to:
Snapped from the balcony.
Our baby, the Roomba
Once a day a round little robot travels through our apartment. Its little brushes sweep up dust, into a rather weak vacuuming system. The robot is better described as a tiny road sweeper than a vacuum cleaner and it’s not very intelligent. It goes on until it bumps into something, then changes direction, and the only reason it covers most parts of the floor is that it keeps cleaning for an hour or so. The floor has to be free of objects, for even if the robot has a cord untangling system it tends to eat socks. When this happens you’ll typically find a very sad little robot under the bed when you get home.
So, why have one?
Because it’s a robot of course! Think of all the potential hacks, who doesn’t want a robot to control with their Wii-remote? Add a dueling harness to that and we’re all set.
No commentsØredev dag 2
Trots att jag gjorde mitt bästa för att sova ut i natt så vaknade jag alldeles för tidigt och hade svårt att somna om. Den här dagen har därför, trots flera vändor i Johan & Nyström-caféet, varit minst sagt seg.
De flesta föreläsningarna jag har varit på har dock hållit mycket hög kvalitet.
Jag började dagen med att återigen lyssna på Galbraith och Almaer, som nu berättade om framtiden för webbapplikationer. Canvases och SVG kommer stort, 3D-CSS är på väg och fonthanteringen kommer bli bättre. Debugging kommer också bli enklare med plattformsoberoende verktyg. Det var en del prat om mobile devices och HTML 5 nämndes förstås.
Efter det var jag på en otroligt intressant föreläsing om destruktivt ledarskap. Leo Kant berättade att vi är väldigt bra på att bygga upp bra ledarskap här i Sverige, men dåliga på att hantera destruktivt sådant. Tidigare har man sett det som en skala från 0 och uppåt, där “dåligt” ledarskap helt enkelt ses som bristen på bra ledarskap. Så funkar det inte, utan konstruktivt och destruktivt ledarskap kan förekomma samtidigt. Destruktivt ledarskap har stora konsekvenser både för individer och organisationer, men det finns metoder att få bukt med det.
Efter det lyssnade jag på Dan North igen, den här gången pratade han om agila misslyckanden. Det var så populärt att jag fick sitta på golvet, men han är en jättebra talare så det är inte så konstigt. North hade många tips om hur man lyckas med att börja jobba agilt, som att man måste charma alla på företaget till att förstå fördelarna för just dem. Han anser dessutom att det är bäst med enveckassprinter.
Efter att ha pratat lite med Neo-killarna igår så ville jag lära mig mer om NoSQL, så jag gick på den föreläsningen. Jag trodde att jag var helt fruktansvärt efter som hade missat det här, men det är ju nytt för i år. Nu har jag i alla fall lite koll på Key-value, BigTable, Document och Graph DBs. Jag ser fram emot att prova Emil Eifrems Neo4J till mina coola sociala nät-projekt jag tänker bygga.
Nu sitter jag och väntar på mat och Ze Frank. De flesta lyssnar på keynoten i den stora salen så just nu är det väldigt lugnt här ute. Men om några minuter kommer jazzmusiken dra igång och ölen korkas upp.
1 commentØredev dag 1
Efter en dag av föreläsningar, mat och mingel kan jag konstatera att jag är glad och nöjd, har lärt mig intressanta saker och träffat intressanta människor.
Det tog dock ett par föreläsningar innan jag hittade vilka spår som är intressanta och relevanta för mig. Visst beror det mycket på enskilda talare, något som egentligen inte är jätterelevant för mig kan vara kul att lyssna på ändå om talaren är bra. Och tvärtom.
Nick Johnson pratade om Google App Engine, något jag hade höga förväntningar på. Föreläsningen visade sig dock mest vara ett intro till hur man bygger sin första app och det har jag ju redan gjort. Jag har fortfarande inte riktigt fått något grepp om ifall de mer avancerade saker jag eventuellt skulle vilja bygga går att bygga där.
Två föreläsningar som var riktigt bra var på det agila spåret. Dan North pratade om effectiveness vs efficiency. Temat för årets Øredev är nämligen efficiency, något North totaldissade till förmån för effectiveness. De här uttrycken är lite svåröversatta, Tyda föreslår effektivitet för båda, men det är olika saker. Efficiency är mer ett mått på väl utnyttjad tid, medan effectiveness är huruvida man nått sina mål.
En annan lärdom av föreläsningen var att man får vad man försöker mäta. Vill man uppnå att alla barnen i skolan får höga betyg kan skolan göra lättare prov. Att snittbetygen gått upp behöver alltså inte betyda något. Vill man uppnå 100% code coverage för tester kan man skriva tomma testmetoder. Fina siffror behöver alltså inte betyda bra saker.
Eric Ries pratade om Lean Startups och hur man undviker fallgropar och får ut resultat snabbt. Svårt att sammanfatta det hela kort här, men min googling säger att han är “Silicon Valleys hetaste entreprenör och startupproffs”.
Slutligen lyssnade jag på Ben Galbraith och hans tankar om UI. Han tyckte att de två viktigaste sakerna att tänka på är att användardata är heligt (saker en person har skrivit in får inte försvinna, något som inte är helt ovanligt på webben när sessioner timar ut) och att hålla gränssnittet “responsive”. Om saker laggar mer än 0,1 sekunder upplever man saker som sega och tröttnar snabbt. Man måste få feedback direkt på vad man gör. Han pratade också om att människor blir gladare av fina saker och att design på applikationer faktiskt spelar stor roll för användarupplevelsen.
Efter en dag av att ta in kunskap var jag rätt trött, så jag tog en vända till hotellet innan minglet. Sen blev det buffé och jag blev meddragen på en BoF och satt sedan i en timme och lyssnade på 11 nördar som pratade om spatiala index. Det var intressant, lite som att komma tillbaka till KTH-tiden när jag faktiskt använde min hjärna lite ibland. En indexrelaterad insikt var att jag måste läsa in mig på grafdatabaser eftersom jag gillar att bygga mjukvara som hanterar sociala kopplingar.
Nu är det dags att sova!
No commentsTrendigt?
Det twittras otroligt mycket om Internetdagarna just nu och en hel del saker verkar intressanta. Jag hade gärna velat gå på dag ett, men just den dagen gick det inte att köpa endagsbiljett till och dessutom har jag fortfarande ett heltidsjobb i någon månad till.
En annan sak som dök upp i min twitterfeed igår var Trendgalan, vilket verkade vara nån slags dag som riktar sig till nystartade och nyskapande företag. Kanske inte oändligt intressant, men heller inte helt fel.
På eftermiddagen beklagade jag mig lite via gtalk för min sambo om dessa missade event och det visade sig snabbt att jag har valt rätt sambo.
Sambo: “Trendgalan, vill du gå?”
Jag: “Ja, men det blir nog lite tight.”
Sambo: “Ska jag fixa in oss eller inte?”
Jag: “Ja, gör det!”
Sambo: “Det kan vara så att vi måste hämta ut nån slags pris när vi är där.”
Min sambo jobbar på Spotify.
Spotify vinner just nu precis alla priser i alla kategorier i alla sammanhang. Det är inte alls förvånande, men lite märkligt blir det när de tävlar i samma kategori som småföretagare och pyttestartups. En av de andra pristagarna bakar knäckebröd som hon säljer till tio närliggande butiker på Gotland. Nog för att Spotify var ett litet startup en gång i tiden, men med tanke på att de haft helt andra finansieringsmöjligheter än kvinnan på Gotland blir det lite märkligt.
Nog om det, nu tändes säkerhetsbältesskylten här på planet, så snart är jag framme i Malmö. Tre dagar av Öredev!
No commentsJulafton? Nej nej, bara resultatet av lite debugging
Det är sällan vikten av en fungerande testmiljö blir så konkret som häromdagen, då sju paket med kläder damp ner i min brevlåda.
Jag har det senaste halvåret jobbat på ett e-handelsföretag där e-handelsplattformen har byggts på av olika människor under lång tid och varken refaktorering eller enhetstester, eller för den delen dokumentation, har prioriterats.
Nyligen tog företaget själva över utvecklingen och teamet har nu till uppgift att successivt bygga om plattformen så att den på sikt blir bra och går att jobba med på ett rimligt sätt.
Det är dock en bit kvar dit. Jag skulle för någon vecka sedan debugga ett fel som uppstod i sista steget i kassan i produktionsmiljön. Eftersom kassan pratar med stordatorn, något som idag inte går att simulera, så var jag tvungen att lägga faktiska ordrar för att kunna se “Tack för din beställning”-sidan där felet låg. Det här systemet kräver ett giltigt personnummer, så jag la ordrarna i mitt eget namn. Efter det hade det varit bra om jag hade ringt kundtjänst och tagit bort beställningarna, men man kan inte tänka på allt.
Hur kan man förhindra sånt här? I just det här fallet var problemet databasrelaterat, en senare version av koden än tänkt hade gått ut och databasen hade inte fått den nödvändiga uppdateringen. Enhetstester hade alltså inte fångat upp det här, men det hade ändå uteslutit en del misstänkta problem och därmed sparat mig mycket tid. Att kunna testa det här utan att behöva prata med stordatorn och att slippa lägga riktiga ordrar hade också varit rätt käckt.
Jag tröstar mig med att det är på väg, kassan håller på att bli finfin och alldeles testbar. Det går i den nya koden utmärkt att fejka stordatoranrop och enhetstesterna står som spön i backen. Idag måste jag tyvärr ändå posta mina sju returpaket, men förhoppningsvis ska det inte behöva hända igen.
2 CommentsSEO – det nya svarta eller det nya spam?
Jag har haft det höga nöjet att jobba lite med SEO-experten Christian Rudolf. Han är väldigt underhållande och pratar mycket (och målande) om länksås och om hur den flödar runt i cyberrymden. Jag har lärt mig en hel del bra saker av honom och jag tvivlar inte på att det han och andra SEO-experter förespråkar fungerar, men någon gång gick SEO (sökmotoroptimering) från att vara vad det borde vara – att optimera sin sajt för sökmotorer – till något annat.
Nämligen att lura sökmotorerna.
Jag tycker om semantisk HTML. Jag vill alltså att HTML-koden så mycket det bara går ska spegla innehållet på sidan. Rubriknivåer ska stämma med det faktiska innehållet och om jag fick bestämma skulle Microformats ha slagit igenom ordentligt för några år sedan.
Jag vill att sökmotorer och olika applikationer lätt ska förstå det data de plöjer igenom och jag vill att man ska belönas för att man gör rätt, inte för att man gör fel.
Men det som händer idag är att Google försöker göra internet bättre, samtidigt som människor konstant försöker lista ut vad Google använder för algoritmer, för att sedan anpassa sin sajt så att Google tolkar den som något annat än vad den egentligen är. Allt för att rankas högre.
Låt mig ge några exempel.
Google värderar saker högt upp i url-hierarkin högre än sådant som är långt ner. minsajt/superviktiginfo kommer att betraktas som viktigare än minsajt/enmapp/enannanmapp/superviktiginfo. Det är förstås rimligt, men vad säger då SEO-världen om detta? Jo, att så här kan vi ju inte ha det, vi vill förstås att allt vårt innehåll ska rankas högt, så vi ser till att vår sajt har en 100% platt hierarki. Fixat!
… eller? Internet förändrar sig snabbt av hur människor använder det, så om vi hela tiden försöker gå runt befintligt informationsstrukturstänk så kommer vi på sikt att bygga om internet och det antagligen inte till det bättre.
SEO-experter tycker också att det där med H-taggar är jättesmart för att få Google att förstå vad som är relevant information på sidan. Det är det. Bygg din sajt med bra rubriknivåer som stämmer överens med verkligheten, men utnyttja det inte till motsatsen! Flera H1:or på en sida är inte ok, och om du måste sätta H-taggar på saker som egentligen inte är rubriker för att få en sökmotorvänlig sida så har du lagt upp din sida fel.
Inlänkar är kraftfullt. Att populära sajter länkar till dig tolkar Google som något positivt och det kommer höja din rankning. Att du lyckas väcka tillräckligt mycket uppmärksamhet för att människor ska börja länka till dig och diskutera dig i forum är toppen och att se till att människor bloggar om dig eller din produkt är bra.
Ibland länkar människor till en, men använder ett helt meningslöst ord som länkord. SEO-experter föreslår då att man kontaktar personen för att be dem ändra ordet som är klickbart i länken till något relevant. Även om det kan verka märkligt att gå in och ändra verkligheten på det sättet, så kan det ändå ses som något som ökar kvalitén hos informationen på nätet och jag tycker därför att det är helt okej att göra det om man orkar.
Något som däremot inte ökar informationskvalitén är det här:
3 minuter och 53 sekunder in i det här klippet börjar jag se SEO-experter litegrann som duvor. Ni vet, skadedjur, men bättre på att dölja det än råttor (läs spammare). Flaxar runt överallt och skräpar ner. (Och NEJ! Att fejka diskussioner är INTE precis det Google vill att vi ska göra!)
Menar jag nu att man inte ska anlita SEO-konsulter? Inte alls. Mycket av det de förespråkar är bra och om man inte har en susning själv ger alla typer av SEO stort genomslag. Men man bör vara medveten om hur de jobbar. Precis som spammare som ständigt stoppas av spamfilter, så måste de sökmotoroptimerare som jobbar för att lura Google ständigt förfina sina metoder. Plötsligt kan Google tröttna på något du gjort och pang, din sajt är i stort sett svartlistad tills du tar bort det oönskade beteendet.
En kort sekund slog mig tanken att jag kanske nu gör mig till Christians fiende. Sedan insåg jag vilken länkkärlek jag ger honom. Det här är ju precis sånt som han försöker fejka till i sitt filmklipp.
Jag länkar till honom på ett i allra högsta grad relevant och positivt laddat uttryck i början av mitt blogginlägg, jag har länkat in en av hans Youtube-filmer. Hans namn förekommer här i en kontext som är högst relevant för hans verksamhet. Att jag är ganska negativt inställd till hela grejen är sannolikt inte något som Google kommer uppfatta, så långt har vi inte kommit ännu.
Dessutom säger han ju faktiskt själv att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.
16 CommentsWP-hacking
Det blev visst Wordpress till hela sajten ändå. :-)
Anledningen är att jag vill att sajten ska fungera som portfolio över projekt jag gjort, vara en teknikblogg och dessutom förmedla en närvaro av mig. Jag vill att dessa delar ska vara så snyggt integrerade att det inte känns som en blogg med portfolio eller en portfolio med blogg.
Med Wordpress kunde jag slänga ihop det här på runt fyra timmar, men det bör nämnas att jag har lång erfarenhet av PHP, servrar och bloggmotorer.
Att få igång en standardblogg med Wordpress är ingen större utmaning, men så fort man vill modifiera den utanför det vanliga så är det inte är helt straight forward. För en erfaren utvecklare är det inte särskilt svårt och har man kodat litegrann så är det inga problem, men räkna med en del googletid. För nybörjare finns det en tröskel.
När jag får lite tid (eller snarare en helg) över ska jag och min kick-ass-kompis Petronella meka Wordpress tillsammans. Hon är inte utvecklare, men kan lite HTML och PHP, så då skriver vi en superpedagogisk guide samtidigt som vi lägger upp en blogg åt henne from scratch!
No commentsJobbmail vs privatmail
Något som förvånar mig är att så många använder sin jobbmail till privat mailande.
Blir det inte rörigt och störande att på jobbet få nytt-mail-flaggor och det visar sig vara kompisen som ville dela med sig av en (inte så jätte-) rolig länk?
Blir det inte otroligt krångligt när man byter jobb?
Känns det ok att ens arbetsgivare och/eller kollegor kan gå in och läsa ens privata mail när helst de önskar? (Det må vara oetiskt, men inte särskilt svårt.)
Är det lämpligt att agera som representant för sin arbetsplats i privata ärenden?
Även om inte privat mail är offentlig handling ens om du jobbar för en offentlig verksamhet, så verkar det i alla lägen mycket mer praktiskt att helt enkelt ha en privat mailadress som följer en genom livet och som ingen annan har rätt till.
Ett sätt att vara relativt säker på att få behålla adressen under en längre tid är att registrera en egen domän. Det går sedan utmärkt att koppla domänen till gmail, för det bästa av två världar. Fin adress och fin mailhantering, för någon hundralapp om året och någon timmes jobb. Guide till hur det här går till kommer inom kort!
No comments
Networks
