johannas.info

Om man skulle få för sig att driva mig till vansinne, så skulle man introducera loopar i mitt liv. Saker som ger en kraftig déjà vu, men som är så konkreta att man inser att det verkligen har hänt förr, och inte bara känns så. Så där så att man tror att världsscriptet hakat upp sig lite och kör samma händelsemönster igen.

Idag skulle jag till exempel träffa Sima för att få lite vaccinationer och sen luncha. Det här har vi gjort förut, för vaccinationerna ska tas vid tre tillfällen. Förra gången jag stod och väntade på henne vid tunnelbanan stod där en kille som jag kände igen, men inte riktigt kunde placera. Inget konstigt. Men idag stod samma kille där igen! Sen kom Sima och jag gav henne komplimanger på hur business-chic hon såg ut. Vilket jag sen insåg att jag gjort gången innan också.

Ja, hon såg chic ut båda gångerna och killen kanske står där och väntar varje dag kring lunch, vad vet jag. Men känslan man får av sånt här är lite Truman Show.

På tal om känslor läser jag Melankoliska rum nu, av Karin Johannisson. Hon är idéhistoriker och jag har varit ett fan av henne sen jag pluggade det. Hon skriver roligt och intressant. Melankoliska rum handlar om hur samhället har sett på melankoli genom tiderna. Hur olika symptom haft olika status beroende på epok och kön hos bäraren. Hur det på 1700-talet var hög status att visa känslor och män kunde falla i gråt av att ses på gatan. Folk svimmade åt alla håll och kanter och det var så fint så. Galenskap har också ansetts som helt okej, hos rätt människor. Många (manliga) riktigt kända tänkare och författare från förr hade uppenbara psykiska problem och klara ätstörningar, men ansågs mest stå över de där vanliga mänskliga behoven. Det finns hur mycket som helst att säga om det här, så läs boken helt enkelt! :-)

Nu börjar jag blogga igen. Jag är inte helt säker på att det är en sund utveckling för mig, för det som händer när jag bloggar är att jag börjar se det som händer omkring mig på ett annat sätt. Lite som när jag är ute med kameran och kollar efter fototillfällen överallt.

Men redan när jag slutade blogga i vintras tänkte jag att det var synd att tappa den kanalen för att hålla mina släktingar uppdaterade på mitt liv. Jag vet att farmor och farfar tycker det är jättekul att läsa om vad jag gör, för jag träffar inte dem så ofta.

Jag kommer alltså att blogga om mitt liv här, precis som förut. Inga alltför djupa saker, mest vardag, så att släkt och vänner kan följa det. Ibland blir det nördiga tekniksaker, ibland annat jag snöar in på, men det är så det är. :-) Nån gång kanske jag plockar fram de gamla blogginläggen igen (2000 inlägg, fyra års bloggande!), men eftersom jag vill ta fram dem manuellt för att sålla lite tar det en stund.

Just nu är jag i alla fall ofrivilligt ledig, "mellan jobb". Mitt förra jobb gjorde nerdragningar för snart två månader sen och jag börjar inte på mitt nya jobb förrän om några veckor.

En typisk dag för mig just nu består av sovmorgon, lite datande, promenad och fotande i solen och lite häng med nån kompis. Plötsligt minns jag varför jag hade en sån avslappnad approach till mina högskolestudier: ett soft liv, då kombinerat med Sveriges lyxigaste studentboende.