Magnus blogg

Ibland lönar det sig att ha ögonen med sig när en spatserar i närområdet. På väg hem från spinningen idag såg jag ett anslag om att Kafé Sjöstugan här i Bergshamra ska ha ett antal musikevenemang den närmaste månaden. Jag tänkte i alla fall se följande:

Söndag 19/8 kl 16.00: Klezmer med Sabbath Hela Veckan. Jag har ju t o m en skiva med dem.

Söndag 2/9 kl 16: Catti Brandelius. Som Evert Taube, tydligen.

Jag tror på bra väder och gott kaffe.

Jag blir oftast förvånad över vad som betraktas vara "säkra" samtalsämnen. Sånt som dyker upp i kallprat i sociala situationer som ändå känns lätt obekväma till att börja med. Jag har aldrig riktigt bestämt mig för om den bästa strategin är att ignorera eller ifrågasätta.

Den länge dominerade formen av det "säkra" samtalsämnet har varit "hur kvinnor/män ÄR", men på senare veckor har en gammal favorit kommit tillbaka. "Trängselskatten Är Hemsk". Jag vet inte om jag omedvetet signalerar "hängiven privatbilist med högersympatier" eller om de verkligen använder det urskiljningslöst på alla - men nu får det vara nog.

Så nu inleder jag ännu en av mina obstinata perioder. Könsrollerna är inte något som bara ÄR och jag älskar trängselskatten (sen kan vi diskutera hurvida pengarna går till rätt saker - men det är en sån där annan fråga).

Jag är lite förbluffad själv. Kort och koncist:

'Bonde Do Role With Lasers.'

'With Lasers' goddammit.

Har du något albumnamn du tycker är bättre är det fritt fram att försöka övertyga mig.

Jag har inte så stora problem med att äta vegetariskt eftersom jag tycker det mesta som andra ser som kött-man-inte-kan-klara-sig-utan är ganska ointressant mat (i princip hela kategorin dyra köttbitar). Vad jag saknar är istället restproduktsmat som blodpudding och korv. Som tur var kan jag inte äta blodpudding utan att mitt blodsocker går bananas, men korven har varit en ständig frestelse. Och då framför allt ölkorv (och ölkorvscravings är inte att leka med).

Men idag hittade jag vegan-ölkorv på vivo, och den smakar helt ok. En fantastisk produkt.

Jag hade tänkt ut det hela så bra - men istället för att få en god natts sömn vaknade jag strax innan tre och kunde inte somna om.

Och det är verkligen den mest obehagliga av tider. Att vakna mitt i natten är att vakna och finna sig ensam på ett mycket påtagligt sätt. Eller kanske snarare väldigt mycket i sitt eget sällskap. Av någon anledning är det aldrig de saker som jag är stolt över som knackar på med ett "hej, minns du mig?". Det blir snarare en ändlös parad av "tänk om"-scenarion där mina misstag och tillkortakommanden sitter och applåderar varandra. Det finns alltid något mer och popcornen tar aldrig slut.

Jag kanske borde se den där Bergmanfilmen trots allt.